Skogens röda guld

 
Lingon är ju skogens röda guld. 

 
 
Guld för dess rikedom och kanske för att de nästan glimmar i riset. 
 
 
 
Men det finns annat som också lyser upp, vissnande röda lönnlöv
 
 
 
och blåbärsrisets sprakande röda höstfärg.
 
 

4 sjöar

Etapp 25 går från Lundsjön.
Nästan vårlikt när höstens färger tar udden av grönskan i björkarna.
 
 
 
I Ljusgryten finns regnbåde inplanterad och vi hörde fiskare på motsatta stranden.
 
 
 
Myrgryten, så vacker, omgiven av gräs i en sank myrbädd. Nästan lite kusligt att gå stigen strax bredvid.
 
 
 
Mellanmalmen var slutmålet på vandringen.
 
 
 

Kolmilan

 
Kolmilan brinner i september varje år, när vi kom var det bara en krans av aska kvar.
Vid kolmilan finns en kolarkoja med två hårda britsar att sova på.
 
 
 
Kommer man inte in i kolarkojan så kan man kanske sova i vindskyddet som har en skyddande långeldstad framför.
 
 
 
Näe, både kojor och eldstäder är nog mest för nöjes skull nu för tiden. Annat nöje verkar vara yxkastning, för inte kan dessa två jättetavlor användas för simpel pilkastning?
 

Vigors kyrka

 
Mitt inne i skogen finns en JÄTTE-sten som kallas Vigors kyrka.
 

 
Rester från istiden kan man förmoda.

 
 
Tallarna växer verkligen höga och ger faktiskt ur vissa perspektiv känslan av att befinna sig i en stor katedral.
 
 
 
Men troligare än att det varit en kyrka är nog att det varit en offerplats. Vi offrade säkert en hel kvart på att låta oss imponeras över stenformationerna.
 
 

Ljunghöst

Västergötlands landskapsblomma ljung trivs lika bra i Södermanland.
 

 
Höstens färgskala går här från rosa till brunt
 
 
 
från ljung till underbart vackra ormbunksblad.
 

Redo att GÅ

Med stövlar och ryggsäck på är det bara att börja gå.


 
 
Leden tydligt markerat med nymålade stolpar.
 
 
 
Första hindret, eller kanske ska vi säga enda hindret, att våga sig in i kohagen.
 
 
 
Tack och lov, inga kor i sikte i backarna ner mot Lundsjön.
 
 

Koskräck avskräcker inte

 
En del av leden gick genom en ko-hage, men kossan på bilden var faktiskt i en annan hage - tack och lov. Lägg märke till Babsans vackra växthus i bakgrunden. 
 
 
 
Den här bron var visst gränsen för kossornas utbredning, eller kanske sträckte sig hagen till andra sidan ån också. Men oavsett så hade vi inte behövt vara rädda, vi såg inga kor inne i den hagen vi gick i.
 

Svampleden övergår i svamledan

 
Vi hade inte gått så långt innan kantarellerna dök upp. Oemotståndliga, både gula och trattar!
 

 
Men det var förståss inte bara kantareller, det fanns massor av olika sorter därute i backar och mossor.
 
 
 
Till slut inföll svampledan och vi lämnade mycket kvar i skogen. Det gick ju inte att ägna hela dagen åt att plocka svamp, vi skulle ju vandra. Väl rensat såg inte skörden så väldigt stor ut heller, fast vi tyckte vi hade plockat så mycket. 
 
 
 
 

RSS 2.0